Nedanför min balkong finns en liten park till minne av den järnvägsstation som en gång fanns på platsen. Järnvägen finns kvar och många tåg passerar. I parken står en klocka och en parkbänk. Vid den bänken stannar många olika människor och vilar och det får mig ofta att fundera över dem. Nu sitter det en ensam äldre kvinna där med sin rullator, hon har suttit där länge och ser så ensam ut. Det får mig att tänka på alla äldre som varit så ensamma under pandemin och kanske fortfarande är det, därför att man förlorat kontakten med sitt tidigare nätverk och inte vågar sig ut igen. Vi behöver mötesplatser där vi kan träffas i enkelhet i mindre grupper och vi måste våga börja prata med varandra, kanske om vi hamnar på samma parkbänk. Självklart håller vi avstånd ändå.

Här man ingen trädgård så får man odla på balkongen. Det är roligt. På min balkong odlar jag tomater, gurkor, kryddväxter och blommor. Den lilla basilikaplantan, inköpt i mataffären och omplanterad växte sig enorm och har klippts ner två gånger, skörden har blivit till pesto, som jag fryser in. Gurkor har det också blivit många, en del av dem är nu saltgurka och ättiksgurka. Många små gula tomater har jag skördat, måtte nu bara de stora hinna mogna innan det blir kallare.
Trevligt pyssel och visst är det väl så, alla odlare, att det egenodlade är godast?

Potatisbullar till lunch, det är gott med lingonsylt till. Den hemkokta var slut, (det kommer snart nya lingon), så en burk svensk ekologisk, krav-och Fairtrade märkt sylt inköptes. Studerande etiketten medan jag åt. Lingonen kom från Sverige och Kina!!!. Växer det lingon i Kina??? Att de finns i flera länder på norra halvklotet vet jag, men Kina? Sylten var god, men tillverkad i juni i år, så bären har väl varit frysta och varför importera?

Så ljuvligt att få sitta på balkongen och se och lyssna på regnet äntligen. Det behövs ju så väl efter all värme som torkat ut jorden. Vatten, så viktigt för allt och alla som lever och växer på vår jord. Utan vatten, inget liv, men för mycket av det kan ju bli en källa till katastrofer och kosta liv. Naturen är förunderlig.

Prövar att skriva inlägg på mobilen. Utsikt från balkongen.

Jag är en gamal tant, 88 år, som ska försöka mig på att blogga. Sitter ofta på min balkong och funderar på ett och annat: minnen, företeelser och det jag ser från balkongen och har länge tänkt att jag kanske skulle försöka dela med mig av funderingarna. Så nu försöker jag.